Om inte det fula fanns
...hur skulle vi kunna uppskatta det fina då?
Om inte sorg och besvikelse existerade, hur skulle vi kunna uppskatta glädjens bubblande känsla då? Vi hade förmodligen inte känt den eftersom det varit ett normaltillstånd.
Fanns inte sjukdom så skulle inte friskheten hyllas...
Jag tror på balans, det ena skulle inte existera utan motpolen. Eller så trötsar jag mig själv under pågående dunkande tandvärk. Men jag kan i allafall med säkerhet hävda att när fru tandläkare trollat(borrat) bort värken så kommer jag banne mig att uppskatta att vara smärtfri!!
Utan att ha haft ont hade jag ju inte gjort det, utan tagit det som en självklarhet att vara smärtfri.
Låter resonemanget flummigt? Efter alla tabletter jag tagit så låter det nog allt förvånadsvärt sansat ändå...;)
