Förtjänar verkligen alla en andra chans?

Ska vi inte alla få möjligheten att råda bot och bättring? Det är en frågeställning jag ofta bollar med när det är lugnt och tyst, och alla måsten är avklarade. Mina funderingar får en hel del hjälp på traven av media som så hjärtans gärna skriver spaltmetrar om div kriminella på olika plan.
Ofta när jag läser om en mördare som släppts fri efter avtjänat straff, tänker jag "Jaha, är det redan över och utagerat?"...
För offrets anhöriga blir det ju aldrig det. De får inte den mördade tillbaka trots att straffet är avtjänat, och förövaren sägs ha sonat sitt brott.
Därför undrar jag kan man verkligen sona alla brott? Finns det chans till bot och bättring för alla? Framförallt, förtjänar alla en andra chans?
Ska det vara "öga för öga, tand för tand" som gällande rättssnöre? När det gäller vissa brott är det lätt att föreslå offentlig stening...
Något jag inte KAN förstå är att man värderar ett människoliv så pass lågt. Nu är det ju i och för sig inte LIVET som tas som värderas, utan HANDLINGEN som bedöms och ska därefter bestraffas. Men man kan inte bortse ifrån att nån har berövats livet och anhöriga har mist en när och när...
Det är många som påverkas när ett liv tas!
Skulle jag svara på min egen fråga, så skulle mitt entydiga svar blir "NEJ". Jag tycker inte att alla förtjänar en andra chans då vissa brott går liksom inte att sona, inte ens med sin egen död...

En riktigt usel vän...

Jag har ynnesten att ha riktigt goda vänner. Jag brukar kalla dem för "the best of the best", eller också kort och gott-"eliten". De är sensasionellt bra människor med stort hjärta och gigantiskt glimt i ögat.
Jag är stolt över att få vara deras vän, och tackar som allra ödmjukast för vänskap och tålamod...
"Tålamod?" kanske du tänker. Ja, just det...TÅLAMOD...måste man ha en aldrig sinande källa av som kompis till mig...
Jag är nog en ganska så usel kompis är jag rädd. En riktigt dålig ursäkt för en vän kanske tom?!
Inte så att jag är illojal, utan för att jag aldrig tar mig tid att umgås. Jag sätter mig själv inte särskilt högt på prioriteringslistan, så finns det måsten att göra så kommer det före. När allt sedan är struket från listan, så är jag ofta för trött för annat. Därför går det lätt ÅR mellan gångerna jag ser vissa av mina vänner.
Jag brukar säga halvt på skämt, men mer på allvar, att jag nog tyvärr träffar mina ovänner oftare än mina vänner...

KAN man vara nöjd med in kropp??

Tog en långfika med en riktigt vettig och intressant kvinna häromdagen(You know who you are!!). Många var de ämnen som hann gås igenom de timmarna vi satt där på den slitna träbänken vid havet.
Ett av ämnena som vi höll fast vid lite längre än de andra var huruvida NÅN är nöjd med sin kropp?
Det var nästan att följdfråga var på väg att bildas."Varför är du det?" :)
Jag tror visst att man kan vara det. Men jag tror många fokuserar på ev defekter som kanske inte ens finns där, eller man behöver en stjärnkikares förstoring för att se.
Desssutom är jag räddd att många jämför sig med kändisar som inte ens själva ser ut som de gör...
Vi har väl alla sett osminkade kändisar? Håll fast vid den bilden!!
Det är inga större krusiduller att se fräsch ut med tillgång till all hjälp som kan tänkas behövas.
Jag skulle personligen aldrig få för mig att sucka tungt över att jag inte ser ut som J-Lo eller Jennifer Aniston. Dels skulle jag aldrig tänka tanken att jämföra mig med nån annan överhuvudtaget, och dels så tycker jag att de båda damerna är högst ordinära. Möjligtvis är bankkontot något tyngre än de flesta dödligas...
Men jag är inte nöjd med min kropp ändå. Jag skulle kunna vara det om den funkade som den skulle. Min  dröm är inte en super tight kropp som håller för allmän beskådan och tillika beundran, utan en kropp som ORKAR och inte gör ont. Jag skiter väl i en platt mage! Jag vill kunna putsa fönster, slita ner tapeter, spackla eller göra en riktig mastodont episk storstädning från taknocken ner till murgrunden.
Jag vet inte hur det är med andra som har ständig värk. Men för mig kommer det estetiska väldigt långt ner på listan. Däremot ligger FUNKTION väldigt högt upp...
Höjden av lycka!!
 

 

I said BADASS...not fine-ass!

Mycket funderingar, ännu mer tankar blandat med fullaste allvar med en twist av ironi, sarkasm och massor av humor.

RSS 2.0