Jäkla skvallertacka!!

Jag är så bedrövligt beroende, knädjupt nere i "Gossip Girl"-träsket med en fart som gör det fullt möjligt att jag i morgon denna tiden står i "sörjan" upp till öronsnibbarna! :)
Jag trodde att serien var på tok för ung för mig, och för ytlig. Men icke. Det tog förralldel ett par avsnitt innan jag fastnade. Men när jag väl var fast så SATT jag. Jag sitter så pass att jag nog aldrig kommer att kunna slita mig loss av egen kapacitet. Jag måste nog få hjälp av bolaget, och hoppas på att de lägger ner serien så jag kan återkomma till livet bortom plattv:n...:)
 

Kan du dina artighetsfraser?

Själv är jag, trist nog, bra på att formulera politiskt korrekta fraser i förbifarten. Det hänger nog ihop med mitt skrivande skule jag tro.
Jag är överlag emot de där standardfraserna som nöts sönder, och framförs så slentrianmässsigt att de liksom tappar betydelse.
Såklart att man ska vara vänlig mot folk! Men visst finns det väl vissa fraser som liksom verkar försöka sig med sikt på världsdominans?
En fras som jag personligen tycker ganska illa om är "Vi hörs!". Hur ofta "hörs man"? Inte fullt så ofta som man kanske vill påskina...
"Hälsa mor och far!"...Varför det? Ni tyckte ju inte om varandra förr...
"Sällan man ser dig"...Tja, du brukar vända på blicken och låtsas vara upptagen med annat, men idag hade du ingenstans att ta vägen...
Ja, jag överdriver lite grann...*måttar med fingrarna* Men ni är med, va?
Jag själv försöker hålla konversationen på den nivå den faktiskt ligger. Man kan vara trevlig och artig utan att det går överstyr och bara blir plumpt.
Nä, gott folk-kaffe och lite Big Bang nu!
Ha en bra dag!
 

Hur sätter man en prislapp på en upplevelse?

Har under senaste dagarna, vid ett flertal tillfällen, svarat på frågan om det var värd alla pengarna att åka 50 mil till Stockholm för att kolla på Bieber. Frågan är i allra högsta grad befogad. Bara resan, rummet och konserten gick till 5000:-
Som utomstående hade tagit ställd mig oförstående, och undrat om det verkligen inte fanns bättre sätt att utnyttja slantarna på...
Men hur värderar man en upplevelse? Nåt som man bär med sig genom livet och som får en att le vid blotta tanken om, och om igen, år efter år. Hur sätter man ett pris på det?
Jag vidhåller att just upplevelser bör man vara lite extra slösaktig på, för de kan ingen ta ifrån en. De går inte sönder, man tappar inte bort dem...
Är det en regnig trist dag så kan du plocka fram dina minnen och låta dem pigga upp dig för stunden. Försök göra det med en ny bokhylla om du kan!! ;)
 
Jag satt skönt, och fin utsikt hade jag också! :)

I said BADASS...not fine-ass!

Mycket funderingar, ännu mer tankar blandat med fullaste allvar med en twist av ironi, sarkasm och massor av humor.

RSS 2.0