Aldrig mer loppis

Förr var jag en loppisräv av rang. Varje söndag var bilen fullpackad med "skräp" som galant omvandlades till sköna slantar under några timmar under träden på sandplanen i den gamla parken. Jag var alltid lika förvånad över hur mycket pengar det blev på sånt som många gånger hade åkt till tippen annars.
Sedan blev jag sjuk och fick värk, och la ner verksamheten. Efter hand har lusten kommit tillbaka att packa ett bord fullt av saker och se vart det bär. För nån vecka sedan frågade ena dottern om vi inte kunde stå, och då var saken klar.
Igår var så dagen D. Vi var där en timme innan portarna öppnades för allmänheten. Avlastningen gick smidig då vi kunde parkera precis utanför och hade typ 5 meter fram till vårt bord. Det första som slog mig var att jag kapitalt överskattat 180*70 cm. Det ÄR faktiskt inte SÅ stort som jag föreställt mig...
Vi måste ha trotsat gravitationen när vi lyckades stapla alla saker utan att nåt trillade! :)
5 tiimmar senare var det ett faktum att jag aldrig sålt så dåligt nån gång. Anledningen var enkel. Vi hade inga barnsaker alt kläder med oss, och hade vi haft det så kan jag ärligt säga att jag fasen inte tänkt tanken att sälja P.O.P-plagg för en tia stycket. Lika lite som jag sålt fina Björn Borg-skor för en femtiolapp...
Kvinnan bredvid mig hade ett par nya vinterkängor från Intersport med sig. Hon hade gett 700:- för dem. Jag undrade varför hon inte la ut dem på Tradera för i allafall 200:- och sedan skicka dem med Schenker för 49:-
Det slutade med att han satte dem under bordet och tog sedan med dem hem. :)
Det var många som sålde jätte mycket, och det är jag inte alls förvånad över då de näst intill skänkte bort jätte fina saker.
Förmodligen är det väl så att många familjer står 1-2 gånger om året för att rensa och inte bryr sig om säljpriset och det skäliga priset möts.
Som köpare kommer jag att återvända, men som säljare är det mer tveksamt. Ska suga på karamellen ett tag nu. Har en månad på mig att fundera, så det är goda tider.
Har du själv erfarenheter av att sälja på loppis som du vill berätta om, så skriv gärna!

 

Trodde du att du skulle slippa mig?

Jag har medvetet låtit dig vila idag. Men nån länge sammanhängande WhoopsieDaisie-paus blir det dock inte tal om.
Lika bra att jag erkänner att jag inte öst ur mig tankar och hemmsnickrade teorier för att bespara dig, för så pass ödmjuk och empastisk är jag inte...;)
Sanningen är den att jag dras med en enveten och ilsken förkylning med tillhörande efterhängsna feber. Som om det inte vore nog hade jag desssutom lovat yngsta dottern att vi skulle stå på loppis. Sagt och gjort...
Men det funkade bra styrkt av en kanna kaffe, 1.5 liter bubbelvatten och en näve alvedon. Tack vare dessa undergörare orkade jag vara med hela loppisen med pannan lutad mot bordet och sova med ena ögat! :)
Därav det magra resultatet kanske...
Ses imorgon! <3
 

En kvinna är som en elefant!

...hon glömmer aldrig...:) Jag hörde den kommentaren i en film en gång. Minns dock inte vilken då det är ett helt gäng med år sedan. Hur som helst, så lider jag själv av just den åkomman. Hör, läser eller ser jag något så sitter det som hugget i sten(dock inte denna filmtitel...). Detta brukar leda till kommentarer, särskilt om jag råkar kunna lite för mycket om ett ämne som jag påstår ointresserar mig. Dessutom är det ju så i detta hysteriskt massmediala samhälle att vi ju konstant matas med nyhets-ochskvallerflöde som inte är av denna världen, och har man längre minne än en guldfisk som läggs en del på minnet. Det mesta av det som lagras är dock, för min egen del, helt ofrivilligt och allra högst oviktigt...

Varning för kvinnor!? :)

9e90faccc82dd166.jpg

I said BADASS...not fine-ass!

Mycket funderingar, ännu mer tankar blandat med fullaste allvar med en twist av ironi, sarkasm och massor av humor.

RSS 2.0