Tjatet om rasismen

Det är viktigt att vissa ämnen tas upp, men ibland kan det bli "för mycket av det goda". Så jag tänker inte ens nämna det här med etniciteter eller J*****Å******    ;)
Det finns andra viktiga ämnen att belysa också, som tex homofobi och den allt växande fattigdomen bland landets familjer. Man behöver inte komma från ett annat land för att ha det förbannat jobbigt även om man ibland kan få den uppfattningen.
Jag blir upprörd på riktigt när jag läser om vilka trakasserier operasångaren Rickard Söderlund utsätts för gång efter annan. Vad har någons sexuella läggning med någotting att göra alls, om man nu inte ska ha sex med personen i fråga? Jag förstår inte att ens sexuella läggning kan vara så pass provocerande en bit in på 2000-talet. Jag brukar säga att de flesta hetereosexuella har värre saker för sig i sänghalmen än vad de gay har...
Jag ska inte sticka under stol med att jag tittar till en extra gång då jag ser ett par av samma kön gå hand i hand eftersom det fortfarande inte tillhör det vanliga scenariot en förmiddag på stadens torg. För mig känns det även ovant med föräldrar av samma kön. Märk att jag skriver OVANT och inte FEL. Dessutom tycker jag inte att det är min sak att döma. Även om jag hade velat kräkas verbalt på dem så hade jag inte ens snuddat vid tanken. De har sin fulla rätt att leva sitt liv som de själva vill, precis som jag väljer att leva i ett hetereosexuellt förhållande.
Avslutningsvis skulle jag vilja passa på att tillägga att "homofobi" missbrukas flitigt då det väl sällan är ren rädsla det handlar om. Det är väl mer så att homosexualitet strider mot ens värderingar än att man flyr i panik när man ser en flata? *sarkastisk*
Jag umgås med folk som gillar både män och kvinnor, och det rör mig inte det minsta i ryggen. Jag brukar hävda med ett flin att det väl snarare är deras problem än mitt...;)
Fridens lilja!
 

Sluta gnäll över valresultatet

Jag kan inte påstå att jag är nöjd med resultatet, men skulle jag hävda att jag är förvånad skulle jag fara med osanning...
Att gnälla och förfasa sig hjälper föga, att engagera sig kan däremot förändra.
En partiledare står sig slätt utan väljare. Därför är det, enligt mig, befängt att baktala en enda liten person gång efter annan. Fråga dig hellre "varför väljer så många att lägga sin röst på dem?" och "vad gör de andra partierna för fel i själva sakfrågan?"
Engagera dig i dina hjärtefrågor istället för att gnälla och sucka tungt. Ett parti kan inte växa utan folk som delar deras åsikt. Viktigt i sammanhanget, tycker jag, är att alla måste få säga sitt. Ingens åsikt är fel. Man tycker av en anledning. Att man sedan inte delar varandras åsikter är en annan sak, men att säga att nån har fel i sitt tyckande har inget med demokrati att göra.
Så vill du förändra- gör det, gör din stämma hörd och få fram din åsikt. Det är viktigt att få till stånd en diskussion, ingen verbal låg pajkastning, utan en vettig konstruktiv dialog. Den får gärna vara hetsig, bara den rör sig framåt.
Det kastas alldeles för mycket pajer, och även tårtor i detta landet. Det enda det möjligtvis gynnar är konditornäringen...
 

Jag vill inte skilja mig

Jag har levt med min stora kärlek i 11 år. Jag har aldrig vacklat i mina känslor, eller tro på att det vi har är bestående och tillika enastående...:)
Det är honom jag ämnar leva med återstoden av tiden här på jorden, och jag hoppas att han tänker i samma banor.
Han är min själsfrände, trots alla våra olikheter. Vi kan föra en ordlös konversation med total förståelse. Vi är så otroligt lika, men ändå så olika. Jag pratar med alla och räds inte att ventilera mina åsikter, medan han är tyst och försiktig. Han läser böcker, medan jag skriver...
Med våra olikheter så kompletterar vi varandra. Det jag kan har han inte den blekaste om, och det han behärskar kan jag inte alls. Vi hittar tryggheten i varandra. Vi hjälps alltid åt, och stöttar varandra.
Men gifter oss gör vi nog aldrig. Skulle vi göra det så är det av juridiska skäl. Men av kärlek blir det aldrig.
Varför?! Vi behöver inte det. Vi kan inte älska varandra högre än vad vi gör, och behöver inga ringar eller en ceremoni för att befästa kärleken.
Tanken på äktenskap lockar mig inte alls faktiskt. "Been there, done that, got the t-shirt"...:)
Fast egentligen så är väl inte själva giftemålet jag vänder mig emot i sig, utan det näst intill obligatoriska skilsmässan. Jag vill helt enkelt inte skilja mig från honom, och det KAN jag ju faktiskt inte göra om vi inte är gifta...;)

I said BADASS...not fine-ass!

Mycket funderingar, ännu mer tankar blandat med fullaste allvar med en twist av ironi, sarkasm och massor av humor.

RSS 2.0