Du väljer din familj

Många suckar över sin släkt, och då särskilt vid den tiden på året då storhelgerna så sakteliga radar upp sig, och trängs med allt vad det innebär.
Själv har jag ingen släkt som jag behöver "stå ut" med, eller komma på mer eller mindre dåliga ursäkter för att slippa äta julbord med. Vi lever i symbios var och en på sitt håll! :)
Familj har jag också, några delar jag dna med och några inte. För mig betyder inte "familj" blodsband. För mig är det att stå varandra nära och finnas där oavsett "hur hårt det än må blåsa". För mig är familjen den viktiga. Släkten får man köpet vid födseln och är just inget att göra nåt åt. För vissa är säkert familj och släkt samma sak, men jag tror att för många är det en hop med folk som figurerar i bakgrunden av ens liv. Man pratar och skrattar en stund när man ses på stan, och har trevligt där i stunden. Inget fel med det. Lättsamt och bra!
Men det är ändå just familjen man omger sig med, och de kan man få lov att välja, tycker jag.

Jag- en gigantisk bluff?

Jag läste om en mamma som nyligen mist ett barn, och hennes kamp om att återerövra sitt liv och vardagen. Man kan ju tycka att vardagen är väl inget att eftersträva, men det är den i allra högsta grad.
Jag minns plågsamt väl när jag själv var i samma sits och skulle försöka hitta tillbaka, och komma på hur man GÖR...
Jag kände väldigt snabbt att jag fann en ofantlig tröst i just det vardagliga. Jag älskade att tvätta, att vara i tvättstugan och dona var det bästa jag visste. Det var som förr, tiden INNAN...
Jag kunde komma på mig själv att smågnola kånkande på den tunga tvättkorgen!
Likaså fick jag nån sorts hang-up på att beställa kebabrulle på helgen och hyra film. För det gjorde vi ju också INNAN...
Rent krasst så kunde jag ju låtsas att allt var som förr tills jag tuppade av av överansträngning, min själ köpte det ändå inte. Det var inte som förr, och skulle heller aldrig bli så. Fast så är det ju för oss alla. Livet förändrar oss, på gott och ont. Man är och beter sig olika i vilket livsskede man befinner sig i.
Ska sanningen fram så finns det inte många spår kvar av mig INNAN. Finns det några större så måste jag vara blind på båda ögonen för jag ser dem verkligen inte. Jag har omprioriterat allt som bara går. Jag lever ett väldigt "basic" liv kan man säga. Det är vi här och nu i stunden där jag lärt resten av familjen att uppskatta och hylla det lilla i livet, som faktiskt är riktigt stort när man väl lärt sig att uppskatta det.
Samtidigt som jag funderar över vem jag egentligen är, så inser jag ju att den där personen för 14 år sedan är för länge sedan "long gone" och är nu ersatt med den här 14 år äldre bistra, sarkastiska människan som funderar alldeles för mycket. Så så mycket fejk är jag nog inte när allt kommer omkring, utan rätt och slätt JAG...

Mig tävlar du inte mot...

Jag har noll vinnarskalle. Är inte ett dugg intresserad av vare sig spel eller att tävla mot andra. Du skulle inte ens få med mig på en sväng Fia med knuff. Kanske kanske några varv Air-hockey. Det är riktigt förbaskat kul!
Annars är jag inte ett dugg intresserad av tävlingar i nån form. Har aldrig varit heller.
Jag har funderat på om det är för att jag helt enkelt inte har nåt behov av att hävda mig. Jag behöver inte ha nån bekräftelse, eller rättare sagt-jag får det inte genom att "slå" andra.
Jag föredrar att i såfall utmana mig själv. Jag utgår ifrån mina egna förutsättningar med värk etc, och blir ännu rakare i ryggen när jag gör framsteg i någon form.
Jag har fått för mig att det är väldigt 2015 att vara tävlingsinriktad och visa framfötterna, i såfall är jag väl sååååå 1970...sådär halvflummig...:)
Det skulle säkert gagna mig att jobba upp lite tävlingsanda, men som det ser ut nu kommer det att gå trögt. Jag kommer nog att fortsätta sitta här under min korkek och lukta på färgglada blommor i godan ro. Jag kommer att fortsätta hålla mig på behörigt avstånd från livets hamsterhjul.... det är tillräckligt många som trängs i det som det är...
 
 

I said BADASS...not fine-ass!

Mycket funderingar, ännu mer tankar blandat med fullaste allvar med en twist av ironi, sarkasm och massor av humor.

RSS 2.0