När tankarna tar slut

Tänk vad hemskt att plötsligt vara tom!! Inga tankar, scenarion eller funderingar som tar form bakom pannbenet, utan bara sånt där "mellan radiostationerna"-brus när man försöker formulera en tanke eller uttrycka sig i skrift.
Sitta med ett tomt blad och inse att det inte kommer att bli mer än så...
När jag tänker i dessa banor så välkomnar jag alla mina tankar och hemmasnickrade teorier med stor och öppen famn. Inga blanka blad här inte!! :)

Secondhand är inget för den lättkränkte

Jag har nu varit aktiv i loppissvängen i 12 år, både som köpare och säljare. Men mestadels så säljer jag. Jag får frågan "HUR orkar du?!" regelbundet och på den frågan finns egentligen bara ett svar-"Det gör jag inte"...:)
Det kräver sin man/kvinna att aktivt sälja, men det är värt det. Det finns slantar att tjäna och man träffar massor av riktigt trevliga, dock snåla, människor. Skämtar bara! Alla vill ju ha en bra deal, men för mig har det alltid varit prio att priset är skäligt. Det är skillnad på att förhandla och att fulpruta. Skambud fäster jag mig inte vid. Frågan är fri liksom svaret...
Jag har bekanta som blivit inpsirerade av min ytterst enkla verksamhet och gett sig in i leken, men som inte tänkt på att man inte bara får pengar för sina saker utan att man måste spelets regler också tåla. Man ska inte ta det personligt. Det är bara affärer det handlar om. Lika mån som man är som  säljare att få in så mycket det går, lika mån är man som köpare att ge minsta möjliga slant för det man köper. Det handlar om att ge, men också ta...
Jag var bra mycket vekare förr än vad jag är idag. Nu är jag kaxigare och har redan när jag lägger ut en annons klart för mig vad jag kan tänka mig att släppa den för i slutändan.
Men allt är inte bara blodigt allvar, det är en hel del skoj också. Jag tycker om att förhandla, träffa nya människor men också se våra gamla saker få ett fortsatt liv. Jag är vän av återvinning, och det var så det en gång började för mig. Jag tycker att det är rent tragiskt att så mycket slängs som är i funktionsduligt skick. Varför slänga nåt man för att man ledsnat på nåt? För mig är det oförsvarbart slöseri med resurser. Moder Jord klarar inte hur mycket som helst, så varför inte ger nån annan chansen att ge din gamla soffa, lampa, tröja etc ett bra hem?

Jag SKA bli en bättre människa

Hur många har inte nån gång i ett svagt ögonblick mot bättre vetande lovat sig själv, och kanske andra också det?
Själv har jag dock aldrig hävdat nåt dylikt, och detta beror inte på att jag anser mig vara perfekt som jag är, utan mer att jag har så pass självinsikt att jag vet att det inte skulle funka. "Göra mig till" är inte min grej, och det är just en charad som skulle till för att nåt sånt skulle ske.
Jag är verkligen inte bra på att vara nån annan än den jag en gång föddes att vara. Tack vare god uppfostran så är jag hyfsat artig, trevlig och hövlig. Kanske inte alltid lätt att ha med att göra eftersom jag verkar ha en GET-gen insmygen i min DNA-stege eftersom jag är envis som en...:)
Jag är också väldigt principfast och har en orubblig tro, men accepterar att andra är av annan åsikt. Får jag vara ifred med mina värderingar och åsikter, så knuffar jag inte på andra heller.
Jag är medveten om att jag säker kan uppfattas som riktigt insnöad(bildligt!), men det är en upplevelse jag gärna bjuder på! :)
Jag kommer att vara och förbli den jag är, och skulle "skon inte passa" så är dörren ditåt! *pekar* :)

I said BADASS...not fine-ass!

Mycket funderingar, ännu mer tankar blandat med fullaste allvar med en twist av ironi, sarkasm och massor av humor.

RSS 2.0