Denna eviga jakt efter lycka. kärlek...och mjölk!

I´m easy to please! Det kan jag hävda utan några större krusiduller, eller omsvep. Har jag tak över huvudet, mat i kylen, kärlek och en frisk väl fungerande familj är jag nöjd. Det är mycket möjligt att det låter klyschigt. Nån kanske tom tror att jag drar till med det för att dölja mitt missnöje från andra att se? Men så är det inte. Jag skulle aldrig skriva nåt jag inte kan stå bakom med rak rygg...
Jag förstår inte denna jakt på lyckan som väldigt många lägger så mycket tid på. Kan man verkligen jaga lyckan, fånga den för att sedan hålla den fast med våld? Är det inte med lyckan som med den du älskar? Släpper du den fri och den sedan inte kommer tillbaka självmant så var den aldrig din till att börja med?
Jag tror inte att man kan pressa fram lyckan, lika lite som jag tror att man kan forcera fram kärlek. Så på så sätt är ju faktiskt livet rättvist när man tänker på det! :)
En fattig har precis lika stor chans till genuin kärlek som en rik. Skillnaden är att en rik kan köpa sitt sällskap och skapa en illusion...
Den simpla anledningen till min fundering denna sena timme var att mjölken var slut när jag stod med en mugg rykande nattkaffe i köket. Jag kom på mig själv med att bli sur, riktigt j-a skitSUR tom!! Det var så att jag till slut stod där med skammens röda kinder och var tacksam över att ingen hört min klagolåt. Jag menar, mjölk i kaffet?? Det är ju inget livsavgörande direkt. Affären öppnade en stund senare så jag kunde köpa min mjölk...även om jag för en kort stund i stridens hetta där i köket tyckte att en egen kossa på balkongen kunde vara en riktigt god idé!!

Dyslektisk blivande författare

Jag har haft en skrivfri period nu när norra halvklotets mest envisa inflammation har härjat i min trötta gamla munhåla. Mår jag inte bra så är det inte lönt att försöka få ihop något som ens i närheten kan fängsla en annan människa. Min skrivkapacitet just nu begränsar sig till att fylla i standardformuläret man får i väntrummet på vårdcentralen. "Namn? Är det en kuggfråga, tro?"..."Född? Nu ska vi se...*räknar på fingrarna*
"Symptom: Pappret räcker inte till"...
:)
Jag brukar få höra att jag skriver underhållande och engagerande, dock är det hela två personer som hävdat att jag inte KAN skriva och är så nära dyslektiker man kan komma, om inte fullgod.
En av dem påstod t om att Kissie skriver på mer korrekt svenska än undertecknad. Hon har tydligen bättre koll på meningsuppbyggnad, satsdelar...
Ja, i vilket fall så har hon fler läsare än jag! ;)
Jag läser inte tösabitens blogg så jag kan inte ge mig in i en diskussion om hennes språkliga kunskaper i modersmålet, tyvärr, får jag tillägga då jag tycker att diskussioner kan vara uppfriskande.
Men överlag är det väl så att få skulle vara nominerade till Nobels litteraturspris för det man åstadkommer i sin blogg? Det är väl heller inte meningen med en blogg, som i allafall för mig är en åsiktsventil och offentlig dagbok.
Ordblind eller ej, så kommer jag att fortsätta skriva med samma inlevelse och engagemang som jag alltid gjort. Kan inget annat. Den dagen jag slutar skriva är dagen då de lägger locket på kistan...

Får man skylla sig själv som fattig?

Jag läste några bloggar  på temat "leva på extremt lite pengar". Det var folk som har den allra lägsta sjukersättningen som går att ha. Jag tror den ligger på lite över 5000:- innan skatt, och det är inte per vecka utan per månad då...
Man behöver inte ha doktorerat i matte eller ha universitetsexamen i ekonomi för att direkt inse att det är horribelt. Vem FAN klarar sig på 4000 nånting efter skatt i månaden??? Det är möjligvis en tonåring som jobbar extra på Donken och bor hemma för föräldrarna som kan anse sig leva gott på de slantarna.
Nu är det heller inte så att dessa hårt utsatta människor får en massa andra bidrag för att komma upp i dräglig levnadsnivå. Läste flera som hade fantastiska ca 10.000 att fördela som de nu behagar...*sarkastisk* Några hade nån tusing mer, men då var det även barn i hushållet.
En mamma skrev att hon helt enkelt fick strunta i att äta så hon kunde ge sina barn mat. Nån annan skrev att de åt gröt till middag en gång i veckan, och middag hos en släting en dag för att spara pengar.
Det finns vissa som verkar tycka att de är mer än oss andra och gärna påpekar högljutt att det ska löna sig att jobba. Jag håller med!! Absolut!! Halleluja!! Amen!!
MEN är det verkligen rätt att straffa de som inte KAN jobba av olika skäl?? Alla får inte ett jobb av olika skäl.
Om man inte KAN jobba ska man inte kunna få ha en dräglig tillvaro ändå? Att på fullaste allvar betala ut 4-5000:- till en vuxen människa kan bara liknas vid en käftsmäll med efterföljande spottloska i ansiktet.
Jag kan inte förmå mig att se det hela annat än att människovärdet är så pass olika. Det är olika prisklasser på oss. Reinfeldt är tydligen värd sin vikt i guld, medan Karin Svensson som lever med en arbetsskada knappt inte är värd att andas vår luft, och än mindre kunna äta sig mätt. Det finns inte en enda som kan övertyga mig om att det är så här det ska vara. Att det nånstans i det sanslöst bizarra tänkandet finns en logik och rättvisa.
Nog fasen måste väl ha tak över huvudet och äta sig mätt innefattas i medborgelig rättighet?? Kanske dags att lyfta på locket och låta den svenska fattigdomen synas och få komma till tals på allvar? Det ÄR inte så här det är ska vara...

I said BADASS...not fine-ass!

Mycket funderingar, ännu mer tankar blandat med fullaste allvar med en twist av ironi, sarkasm och massor av humor.

RSS 2.0