Jag är glad att jag inte är som du, eller kanske hon...

Jag vet inte hur du är. Men jag är väldigt selektiv då det gäller vänner. Jag vill inte ha några halvdana förhållanden av vilken karaktär de än må vara. Det ska vara en" ge och ta"- relation som går båda hållen. Jag har stora krav, och hoppas att mina vänner också har det. Jag tycker att man ska ha det. Man ska inte bara NÖJA sig vare sig i ett kompis- eller kärleksförhållande.
Men de där människorna som man för allt smör i småland inte skulle vilja ha i sin vänskrets har en funktion också. De ger dig en bra fingervisning om hur du inte vill vara...

Vill du också bara kräkas på allt?

Tro mig, du är i gott sällskap! Jag är säker på att de flesta av oss känner så. Kanske inte i detta nu, men nån gång i veckan så känner vi lite till mans..."Jamen va´FAAAN alltså"... Jag tror att man behöver känna denna frustration också. Det är nyttigt att bli så in i döden LESS, för att sedan vända upp till ytan igen. Det är skillnaderna som gör man att är lycklig och hel som människa, tror jag. Det är när de mörka stunderna invaderar ens tillvaro och tar över som det är fara på färde. Det är då man måste göra sitt bästa för att mota bort de mörka illvilliga tankarna. Annars tror jag att man ska välkomna dem, bjuda in dem på fika och ta sitt resonemang med dem, för att sedan visa dem vart dörren är....

En KRAM från mig till dig...

Man behöver inte alls vara vän med alla

Det kanske tom är så att man inte bör vara vän med alla? Det är väl snarare så att man tappar bort sig själv med alla olika personligheter man får lägga sig till med för att passa alla...
Jag brukar säga till mina barn att man faktiskt inte behöver vara vän med alla, men respektera alla SKA man göra. Ingen är bättre eller mer värd än nån annan.
Själv kommer jag nog överens med de flesta mycket beroende på att jag anpassar relationen efter vilken nivå den behöver ligga på. Man behöver inte vara bästis för att tex ut och gå ihop, eller kanske spela bingo ihop. Jag kan tycka att många lägger in för mycket i sina olika relationer med folk, och då blir det ofta knas när förhoppningar grusas istället för att se realistiskt på situationen och inse att "vi kan ha skitkul ihop när vi spelar bingo på tisdagarna, men vänner blir vi aldrig"...
Det är inget fel med att vara bekanta! Bekanta är bra, tycker jag. Det är kravlöst och ytligt, men ändå hjärtligt och glatt. Det kan vara skönt att inte dela livets motgångar, utan bara glädjas i stunden ihop.
Eller vad tycker du?
 

I said BADASS...not fine-ass!

Mycket funderingar, ännu mer tankar blandat med fullaste allvar med en twist av ironi, sarkasm och massor av humor.

RSS 2.0