Även en blind höna...

Man vänjer sig fort! Jag brukar hävda att kroppen och psyket är fenomenalt och det står jag fast vid.
Om alla hade satt tilltro till sin egen kropp och förmåga så hade säkert livet blivit lite enklare för många...
Men jag ska ju inte drista mig till att påstå att det inte stör mig att vara "blind", för det gör det då det begränsar mig i så pass mycket.
Hag väljer att vara tacksam över att hjälp finns och att jag kommer att få det, och sedan kan jag stoltsera med två ögon som funkar alldeles utmärkt var och ett för sig...dock inte ihop...
Eller som sambon kärleksfullt hävdar:" Det är för att dina hjärnhalvor inte har nån förbindelse"...;)

Vad ska jag med HENNES matkasse till?

Alltså, den där Lina med sin matkasse. Vad jag har förstått så är det många som nappat... Men över trösklen här lär hon inte komma any time soon om man säger så...:)

Är folk så stressade att de inte anser sig hinna handla och laga mat till sin familj? Jag vet inte hur mycket det kostar per portion, men jag är ju inte dummare än att jag begriper att det ju inte bara är matkostnad utan även en summa som ska täcka företagets omkostnader. Med tanke på hur pass dyr maten faktiskt är idag även när man både handlar och lagar den själv, så kommer inte de där matkassarna vara nåt alternativ för mig vem den än må komma ifrån...

Du har det liv du förtjänar!

Detta är en ganska så frekvent återkommande fras då det gäller Dr Phil. Han är av den bestämda åsikten att vi alla och en var har just det liv vi förtjänar. Utan att känna Phil personligen så är jag ändå ganska så säker på att sjuka, svältoffer, människor i krigshärjade områden, brottsoffer etc är undantagna ur resonemanget...
Jag förstår andemeningen, eller jag kan kanske drista mig till att påstå att jag fattar till fullo? För visst är det så att vi alla har ansvar för våra egna liv?
Men frågan är hur mycket vi faktiskt KAN påverka det som händer genom livet. En lågutbildad städerska som inte trivs med sitt jobb tex. Får hon skylla sig själv? Det är hennes eget fel att hon inte hade vett att utbilda sig medan tid var?
Ekonomistudenten som nu jobbar som busschauffis och har konstant ont i sin rygg pga alla sittande timmar. Ska han skylla sig själv?
Min personliga åsikt är är att vi faktiskt inte har så mycket att säga till om som vi faktiskt vill inbilla oss. Det är så många yttre omständigheter som KAN ställa till det för oss. Jag säger inte att det behöver vara så, men att det just KAN vara så...
Jag menar såklart inte att vi är några viljelösa vandrande marionetter som styrs ovanifrån, för då hade det ju inte varit nån mening med nånting. Det jag menar är att livet blir nog sällan som man planerat och hoppats.
Undrar hur många i 50-års åldern som är precis där de planerat att vara när de var unga?
Jag ska inte påstå att jag idag, vid 44
års ålder, är där jag en gång trodde karriärsmässigt. Men jag ska inte heller påstå att jag är vare sig missnöjd eller bitter. En rad olika omständigheter stjälpte omkull det mesta, och är inget som jag kan lasta mig själv för.
Jag kan inte påstå att jag har det liv jag förtjänar. Men jag tar ansvar för mitt liv och gör det bästa av det, och jag tror att det är just det Phil faktiskt menar...

Din eller min nyckel till framgång? ;)

 

I said BADASS...not fine-ass!

Mycket funderingar, ännu mer tankar blandat med fullaste allvar med en twist av ironi, sarkasm och massor av humor.

RSS 2.0