Ensam är stark

Eller kanske egentligen bara ensam? Är man ensam och bara har sig själv att förlita sig på så bör man ganska så omgående göra sig tjänsten att utveckla styrka. Krypa ihop i fosterställning under täcket hjälper föga, och inte kommer man nånstans heller...
Just detta uttrycket har jag funderat lite kring då jag själv är urusel på att be om hjälp. Det beror kanske på att jag sällan under mina år här på jorden haft nån att be , eller så är den enkla förklaringen att det ligger i min personlighet då jag är stark och självständig.
Fast ibland önskar jag att jag kunde få känna mig liten och hjälplös, och ha nån stark person som tog itu med det som behövdes och satt inne med alla svaren, samtidigt som jag känner hur befängt det upplägget skulle te sig för mig. Jag KAN liksom inte lämna över ansvar på nån annan. Jag tror fan inte att jag vet hur man gör...
Jag är inte helt övertygad om det är alltid är en styrka att vara stark!

Det går fortare när man är äldre

Inte för att jag väl egentligen har hunnit nå nån aktningsvärd ålder i sammanhanget, men när man lämnat 40 bakom sig med några år så kommer tankarna och funderingarna, i allafall så var det för mig...
Jag började lägga märke till sånt som jag flämtande sprungit förbi innan i min jakt efter...?? Ja, just ja! Vad jagade jag egentligen? Säkert inget viktigt eftersom jag inte kan komma på det. Men likväl så sprang jag! Mindre begåvat nu när jag tänker på det...
Jag tyckte inte det var annat än nåns födelsedag, jul, påsk, jul igen, samma människa fyllde år igen...och så fortsatte det...
I morse när jag som vanligt satt på balkongen och drack min rykande mugg med Gevalia i godan ro, med skogen som enda sällskap så slog det mig likt en teflonpanna i bakhuvudet..."Men vad fasen, det är ju snart vinter!!"
Var det inte alldeles nyss vår(den där ständigt återkommande påsken som jag nämnde)?? Midsommar var här och vände om jag inte missminner mig. Men vad hände sedan??
I vilket fall så bankar snart julen, bevisligen, på dörren...
Visst upplever man att åren går fortare med åren? Är det för att man inte längtar på samma sätt som när var barn, tro?
 

Du gör bäst i att INTE tvätta

Har du en egen tvättmaskin så kan du dock fortsätta i godan ro, men delar du tvättstuga med andra bör du se upp. För det är just där konflikterna med grannarna ofta börjar, och kanske inte den där stökiga lördagskvällen då h*n är på väg ned till dig i soffan genom taket. Det känns som om tvättstugan är det självklara stället för grunden till bråk. Det är ju egentligen det enda stället vi kommer åt våra grannar på, och kan ta ut ilska över ludd, tvättmedelsrester, kvarglömda kläder och säkert annat också som har extremt lite med tvättstugan att göra. Men som sagt- det är just DÄR vi kommer åt varandra!
Det är inte konstigt att det blir konflikter med en massa människor under samma tak. Det kan ju vara fullt tillräckligt för en familj på 4 personer att samsas..,

I said BADASS...not fine-ass!

Mycket funderingar, ännu mer tankar blandat med fullaste allvar med en twist av ironi, sarkasm och massor av humor.

RSS 2.0