Sluta bita på naglarna!!

Det är nog allt lättare sagt än gjort för de flesta av oss inBITNA nagelbitare.
Själv hade jag passerat 40 innan jag kunde titulera mig "icke nagelbitare". Jag hade slutat av och till genom åren , men alltid trillat dit igen. Många gånger så var det faktiskt så pass simpelt att jag inte tänkte mig för och satte fingarna i munnen. Det var ett invant mönster som satt benhårt. Numera har jag dóck inga problem med att hålla fingrarna från munnen. Jag tycker att det är mer en snuskig vana mer än nåt annat.
Däremot har jag ofta små sår på knogarna så sambon alldeles egna hemmasnickrade teori är att jag numera gnager på knogarna istället...:)

Lika svårt som att fimpa?!

Ibland är det svårt att vara rättvis

Jag har som ledstjärna i mitt liv att vara rättvis och objektiv. Jag tror mig lyckas för det mesta.
För mig är det sällsynt viktigt att saker och ting går shysst till, och att ingen döms godtyckligt eller bara rätt av avfärdas. Regler är till för att följas och gör nån det, men beter sig som en idiot så är det ju inte straffbart...
Jag sitter och håller på som bäst med att sätta omdömen på en person som folk säger inte är särskilt trevlig eller smidig att ha med att göra, men som jag själv inte haft med att göra.
Däremot så berörs jag direkt av personens nonchalans på flera sätt.
Men jag är ganska så säker på att jag fått till rättvisa utlåtanden, så jag ska luta mig lojt och nöjt tillbaka i soffan och fortsätta mitt "Famligen Annorlunda"-maraton...:)

Varför låtsas att allt är så perfekt!?

Alltför mycket runt om mig uppfattar jag som fjantigt tillrättalagt. Jag tror faktiskt inte ett skit på att allt är så förbannat "picture perfect" som många så gärna vill ge skenet av. Eller låt mig formulera om mig- jag VET att det i många fall t om är ganska eländigt bakom fasaden... Varför jobba så hårt på att hålla skenet uppe? Är det så viktigt att stå med enad front mot världen iklädda colgate-smile?
Jag menar såklart inte att man behöver fläka ut sig själv och blotta sin smutsiga byk till allmän beskådan, mycket bör hållas privat för att inte skada nära och kära på köpet. Men varför överdriva glättigheten så in i...?
Eller är det så att upprepar man en mening tillräckligt många gånger, och styvnackat hävdar att allt är super så tror man till slut på det själv, och detta gör att den grå vardagen är lättare att hantera?
Själv har jag ingen aning då jag vägrar att låtsas. Är livet jobbigt, så låtsas jag inget annat. Jag tycker att det blir lättast så...

I said BADASS...not fine-ass!

Mycket funderingar, ännu mer tankar blandat med fullaste allvar med en twist av ironi, sarkasm och massor av humor.

RSS 2.0