I dag skiter jag i att blogga!

Med bara en kvart kvar av dagen inser jag att jag ORKAR inte blogga idag! ;)
Inte nog med att orken tryter, så gör även tiden. Har massor av små projekt att ro i land plus en hel del skrivande. Så idag blev det helt enkelt inte utrymme för nåt tyckande och tänkande i större skala.
Men i morgon är en annan dag med massor av åsikter som trängs om att få komma ut, men först står loppis på schemat-inte bara en utan flera!!
Natta...<3
 

Närkontakt med en muslimsk kvinna

Jag träffar mycket folk överhuvudtaget, vilket innebär att chansen är god att jag också träffar folk av olika nationaliteter. Detta är ett faktum som inte stör mig ett dugg. Det finns bra och dåliga människor av alla ursprung, så är det bara.
Häromdagen då jag var på Kupan på jakt efter nåt fint att köpa med hem var där en kvinna med slöja, eller ja, jag hade väl hellre kallat det för sjal. Skitsamma! Hon hade ett blommigt tygstycke runt håret-så där nu blev det med ens en korrekt beskrivning! :)
Vi gick på varandra flera gånger i den lilla butiken då vi verkade vara ute efter samma storlek, färg etc. inte alls konstigt då vi båda var i samma ålder, rundnätta och svarthåriga(tror jag!). Till slut orkade vi inte dölja våra trötta suckar för varandra, och precis när jag vände henne ryggen för att gå tog hon mig i armen och pekade på en halvfigursdocka högt upp på en hylla, som bar en snygg turkos herrskjorta. Den såg ut som nåt taget från en Dressman-reklam. Jag förstod inte först vad hon menade, och undrade om hon ville köpa den. Men "nej, nej" fick jag till svar. Hon pekade och drog i skjortan, sedan sa hon trevande "pengar". Då slog det mig att hon ville veta vad som stod på prislappen. När jag skulle räta till skjortan så jag såg lappen gav jag dockan nådastöten och den tippade över oss. Jag fick dockans huvud i pannan och hon fick dess axel i skallen, plus att dockan rev ner annat på sig väg ner mot oss. Det blev lite komiskt när jag sa några väl valda ramsor på mitt modersmål, och vad hon sa vet jag inte men hon lät arg samtidigt som hon skrattade.
Nåt köp blev det inte för nån av oss. Men vi fick oss ett gott skratt i allafall.
Skratt är välsignat och härligt. Det är ett språk vi alla förstår oavsett vart ifrån vi kommer. Hon gav mig en vänlig klapp på axeln innan vi leende sklijdes åt.
Tänk om alla internationella kriser hade lösts lika lätt...
 

Jag är glad att vi inte gifte oss

Jag älskar sambon mer än livet självt. Jag dyrkar marken han går på. Avundas luften han andas. Ja, han är helt enkelt råmodellen alla män borde skapas efter om ni frågar mig. Vi har haft våra dalar och toppar precis som andra par. Men allt efter åren har gått så har lugnet allt mer lagt sig, och vi har blivit mer och mer tighta. Nu är vi farligt nära att avsluta varandras meningar. Jag har varit lite rädd för det skulle ske. Jag fasar för att vi en dag kanske BARA är vänner. Jag menar, kan det verkligen finnas attraktion och spänning mellan vänner?!(SKA det??)

Jag vill leva mitt fortsatta liv med denne undebare man. När folk hör mig säga detta så påpekas det ständigt avsaknaden av ring på fingret. Men ÄR den så viktig?? Det viktiga måste väl ändå vara ett bra och sunt förhållande?? Jag är glad att vi inte hängde på trenden och förlovade oss efter några år som "alla andra" helt enkelt för att vi inte kände varandra tillräckligt. Nu efter snart 10 år skulle jag kunna stå i kyrkan och sanningsenligt av hela mitt hjärta lova att älska honom tills dagen då döden väljer att sära på oss. Vi vet varandras hemligheter, pinsamheter och svagheter, och älskar varandra lika tokmycket ändå. Jag tror att äktenskapet kan vara värt att vänta på...tills man VET...eller gör man som vi och SKITER i det! ;)

I said BADASS...not fine-ass!

Mycket funderingar, ännu mer tankar blandat med fullaste allvar med en twist av ironi, sarkasm och massor av humor.

RSS 2.0