Vänner som sviker
...var till att börja med inga vänner alls!
Det var länge sedan jag blev sviken av nån s.k "vän", typ en si så där 25 år sedan. Det var på den tiden jag inte var särskilt selektiv med vilka jag släppte in i mitt liv. Jag var i många år kompis ÅT istället för kompis MED. Det tog ett tag innan jag kom till insikt, och detta tack vare en förbannat usel vän. Jag tyckte inte ens om henne, men jag var aldrig en dålig vän till henne.
När jag bröt med henne så flippade hon totalt och skulle göra mitt liv eländigt, men jag svarade syrligt att det hade hon gjort i flera år i egenskap av "vän".
Efter henne började jag vara mer vaksam, och behöll ett visst avstånd tills jag kände mig bekväm. Infann sig inte den känslan så nöjde jag mig med att vara "ytliga bekanta", vilket inte är fy skam det heller för såna brukar vara bra fikasällskap! :)
Det kan vara befriande att prata ytligt och skoja bort en stund på nonsens också, tycker jag. Man behöver inte vara bästisar för att få en trevlig fikastund ihop.
Tack vare att jag är så pass nogräknad(märkvärdig?), så besparar jag mig själv många besvikelser. De få riktiga vänner jag har skulle inte göra mig besviken, eller jag dem. De är inte många mina vänner, men fasen vad de är bra!
Alla förtjänar såna vänner, och alla kan få dem om man är villig att låta vänskapen ta tid att gro. Man kan inte skynda på relationer överhuvudtaget, i allafall så bör man inte det...
Det blir galet när nåt som bör låtas växa fram och utvecklas tvingas gro i en takt som den inte är lämpad för.
Skynda långsamt och den kommer till dig!
