Nya vänner efter 40?

"Går det?!", höll jag på att spontant utbrista. Men hejdade mig sedan.
Visst går det! Jag skulle snarare vilja hävda att det faktiskt är enklare då man är i min ålder eftersom de allra flesta av oss har småbarnsåren långt bakom oss, och barn är så pass stora att de inte behöver oss på samma sätt längre. Detta ger oss utrymme för att odla intressen och nya vänskaper. För mig personligen känns det som att det finns tid att andas igen. Barnen är ingalunda utflyttningsvuxna, men tillräckligt gamla för att vara självgående med viss support på avstånd.
Jag har börjat träffa kompisar, både nya och gamla, nåt som påminner om, regelbundet igen. Det var ÅR sedan. Men samtidigt så känns det inte läge att gnälla eftersom småbarnstiden är krävande och måste få ta tid och ork.
Numera ser man ofta småbarnsföräldrar sitta på div fik med sina små och umgås. På den tiden då det begav sig för mig var det inte så.
Fast vi sågs ju på Öppnis i ställett. Så ett visst umgänge fanns ju även om den fick skötas i förbifarten öven blöjbyten, amning och tandsprickning med en viss tonart till följd...:)
Tänker minsann göra slag i saken och damma av bekantskaperna från förr. Undrar om vi känner igen varandra utan kräkfläckar på kläderna och mörka sömniga ringar under ögonen!? :)
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

I said BADASS...not fine-ass!

Mycket funderingar, ännu mer tankar blandat med fullaste allvar med en twist av ironi, sarkasm och massor av humor.

RSS 2.0