Inte så långt kvar att leva
Med 48-årsdagen i ryggsäcken blandat massor av livserfarenhet har jag ägnat de senaste dagarna med att fundera på hur livet egentligen blev, så här i efterhand...
Ska jag vara, helt utan omsvep, helt ärlig så är väl inte så mycket i mitt liv som jag trott och tänkt. Med detta menar jag inte att jag är missnöjd, inte alls, utan det är mer ett kallt konstaterande att saker och ting inte gick helt enligt planerna. Fast å andra sidan så hade kanske tjusningen med livet försvunnit om man kunnat planera allt in i minsta lilla detalj?
Utan att försöka sia om framtiden står det i allafall ganska så klart att den bästa halvan av livet passerat, och att jag nu bara blir påtagligt äldre. Det blev jag i och för sig innan också, men efter en viss ålder märks det och känns mer...
Så vad är planerna för de nästa 48 åren, tro? :)
Jag tänker faktiskt ge blanka fasen i att ens försöka planera utan hellre ägna min energi åt att leva ett så bra liv som möjligt och göra det mesta av den återstående tiden...
Lev väl! <3