Det underlättar att inte ha ett liv
Jag kan inte med bästa vilja ens med en pistolmynning mot tinningen föreställa mig känslan av att få ut en vettig summa på kontot varje månad. Det är en fantasi- en utopi-nåt som ANDRA pratar om och har erfarenhet av. Jag själv vet inte hur det är och kan inte relatera till det.
Jag har de senaste 20 åren varit mammaledig, stämplat, varit sjukskriven och pluggat. Fördelen med att inte vara van vid att pengarna trillar in är att man inte saknar dem då man sällan saknar nåt man inte är van att ha. Det är väl också det enda fina i kråksången! :)
MEN att inte ha så mycket pengar innebär också nåt annat positivt och det är att man blir förbannat bra på att hushålla med de slantarna man har. Man brukar ganska så snart bli en innovatör av sällan skådat slag. Det brukar säga att "hungern är den bästa kryddan". Huruvida just det uttrycket stämmer eller ej, kan jag inte yttra mig om. Men har man riktigt begränsade resurser blir man ofta riktigt taggad att göra det mesta möjliga av minsta möjliga.
Många gånger är det nog så att när man "har råd", så har man kanske inte alltid motivationen att hålla i slantarna på ett sånt sätt som man måste när man "inte har råd". Jag har märkt att folk som jag känner "läcker som såll"...som jag så kärvänligt också brukar påpeka för dem...:)
Det kostar att odla sina intressen, vara medlem i div bokklubbar, prenumerera på strumpor, trosor, kalsonger och vitaminpiller, fika ut på veckolig basis, uppgradera garderoben med nåt fint varje vecka, byta bil vareannat år...listan kan säkert göras kilometerlång...
Jag brukar knuffa till mina välbärgade vänner och med ett snett leende säga att jag minsann inte behöver lika mycket pengar som dem eftersom jag ändå inte har nåt liv...:)
Vilket ju i sig är sanning med modifikation. Jag har ett riktigt RIKT liv, fast det kostar inte fullt lika mycket som deras! :)
