Det går fortare när man är äldre
Inte för att jag väl egentligen har hunnit nå nån aktningsvärd ålder i sammanhanget, men när man lämnat 40 bakom sig med några år så kommer tankarna och funderingarna, i allafall så var det för mig...
Jag började lägga märke till sånt som jag flämtande sprungit förbi innan i min jakt efter...?? Ja, just ja! Vad jagade jag egentligen? Säkert inget viktigt eftersom jag inte kan komma på det. Men likväl så sprang jag! Mindre begåvat nu när jag tänker på det...
Jag tyckte inte det var annat än nåns födelsedag, jul, påsk, jul igen, samma människa fyllde år igen...och så fortsatte det...
I morse när jag som vanligt satt på balkongen och drack min rykande mugg med Gevalia i godan ro, med skogen som enda sällskap så slog det mig likt en teflonpanna i bakhuvudet..."Men vad fasen, det är ju snart vinter!!"
Var det inte alldeles nyss vår(den där ständigt återkommande påsken som jag nämnde)?? Midsommar var här och vände om jag inte missminner mig. Men vad hände sedan??
I vilket fall så bankar snart julen, bevisligen, på dörren...
Visst upplever man att åren går fortare med åren? Är det för att man inte längtar på samma sätt som när var barn, tro?
