Viktgnäll undanbedes, tack

Nåt som jag faktiskt är mer less på än pratet om fredagsmys och väder, är det ständiga gnat om ens vikt.
Jag förstår inte problemet. Är man inte nöjd med sin vikt så får man ju se till att göra nåt åt problemet, precis som man gör med annat som inte funkar i ens liv.
Jag kan ta att folk räknar salladsblad och lusläser Loka-flaskorna ifall bryggeriet har gömt dessa förhatliga kalorier i nån annan kolumn bara för att jävlas...
Men dessa som gärna tar en en mugg kaffe med socker och grädde i på stan, och ett wienerbröd att ha som tilltugg samtidigt som det oavbrutet gnölas högljutt om sin egen vikt, andras vikt och alla tänkbara dieter som ryms i solsystemet- de klarar jag inte av!!
Jag skiter högaktningsfullt i vad folk väger, och utgår från att de väljer att ignorera min väl tilltagna bakdel också...:)
Huvudsaken måste väl ändå att må bra? Då menar jag inte bara att ha shysst koleterol, utan trivas i sin egen kropp. Alla vill inte vara pinnsmala. Jag är själv en av dem.
Jag har vänner som skulle få både mjäll och framfall om de hittade en ynka liten bortglömd valk under den tighta toppen. Jag förstår dem inte, och de förstår säkert inte mig heller. Men det känns inte som om det är en nödvändighet ...



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

I said BADASS...not fine-ass!

Mycket funderingar, ännu mer tankar blandat med fullaste allvar med en twist av ironi, sarkasm och massor av humor.

RSS 2.0