Kusligt att föda barn

Det enda som väl egentligen är lika ogreppbart som döden är dess raka motsats-födelsen. Hur förbereder man sig för ett kommande barn mentalt? Är man ens i närheten av att kunna föreställa sig denna ofattbara smärta som blandas med eufori, kärlek, extas och lycka?
När jag var gravid med första barnet hade jag svårt att greppa att jag bar på ett liv, som jag sedan liksom förväntades ta hand om, ett liv vars existens skulle vara helt beroende på MIG...
JAG visste väl för sjutton inget om bebisar?! Som tur är har man verkligen inte en aning och lever med villfarelsen att man kommer att fixa det galant, och smärtan är säkert överkomlig den också...:)
Att bli mamma var inget jag hade kunnat föreställa mig. Jag tror inte att man kan det faktiskt. Det är alldeles för stort och världsomvälvande för att man ens ska kunna snudda vid känslan utan att ha upplevt den själv. Jag minns när en vän, som jag vet läser bloggen, blev pappa för första gången och uttryckte det så här:" Hela vår värld förändrades, och inget stod i tidningen om att han var född!!"
Det är ju så det känns. "Jag har gett liv åt ett underverk och det förtjänar att få en kvart på nyheterna!!"
Efter det första barnet blev det tre till, och även om jag hade varit med förr hade jag ingen aning då detta ju var nya underverk som hade skapats och som jag skulle få ynnesten att ta hand om och lära känna. Även om det är "ett till barn" så är det helt andra känslor specifika just för relationen till _denna_ individen.
Jag tror aldrig att man "vänjer" sig vid det stora att föda barn. Dessa tankar började så sakteliga ta form när jag läste om en bloggerska som har ett planerat snitt i morgon. Det kan jag säga av egen erfarenhet är en etter värre surrealisk känsla, för då VET du att "i morgon kl.9.00" är h*n här. En del av charmen med att föda är annars enligt mig att inte veta när HEN behagar göra sin entré till denna världen...
Avslutningsvis vill jag passa på att gratulera alla blivande mammor när ni än besutar er för att det är dags med barn, för ni har en stor...nej, GIGANTISK...upplevelse att se fram emot!



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

I said BADASS...not fine-ass!

Mycket funderingar, ännu mer tankar blandat med fullaste allvar med en twist av ironi, sarkasm och massor av humor.

RSS 2.0