Ärligheten kan också fälla krokben på dig
Jag tror på ärligheten. Jag tror på den som ett naturligt inslag i vardagen. Det ska falla sig naturligt att säga som det är och ingen modifierad variant av sanningen.
Jag brukar säga att kan man inte säga som det är och stå för det man gör och är så ska man "lägga ner projektet".
Har många gånger hört att det är svårt att veta vad som egentligen är ok att göra. Men jag hävdar bestämt att när man inte kan stå för det så är det nåt man skäms för, och då ska man ge fasen i att göra det. Ganska enkelt, va? :)
Däremot är jag lite ambivalent till "berätta allt"-ärligheten. Det blir nog i de flesta fall som en käftsmäll. För mycket information att ta in, och bearbeta. Andra frågor väcks och skapar ännu mer tvivel. Därför är mitt enkla och högst ödmjuka råd till er som sitter i dilemmats rävsax att var lite ärliga varje dag, så hopar "skiten" sig inte utan blir hanterbart.
Själv ska jag nu erkänna för sambon att jag inte alls tog ut soporna igår utan att de står på balkongen, men ÄR på väg till soprummet alldeles strax...:)
