Är det förflutna hugget i sten?

Jag har kommit upp i den åldern när man börjar tänka tillbaka, och då ofta i nåt romantiskt rosanyanserat skimmer. Lite som sockervadd på näthinnan. "Visst hade man väl roligare som tonåring på 80-talet?!"
Det behövs inte mycket mer än Aha´s "Take on me" på radion för att fantasin ska kickstarta och jag ska shaka loss på det mentala dansgolvet som bara finns i min skalle bland balonger, fjädrar och glitter. Allt i pastell of course! :)
Trots att det gått drygt 25 år sedan högstadiet finns det folk som jag aldrig ens skulle komma på tanken att ta en coffee-to-go med.
Själv är jag inte ens i närheten den kaxiga, hyffsat gå-påiga 16 åriga tjejen som kunde vara ganska så snarstucken om jag kände för det. Så varför skulle de vara lika förbannat otrevliga som de var förr??
Bra fråga! :)
Är det fler än jag tro som ryser vid blotta tanken på folk från skolan, tro?
Undrar om vi hade kommit bättre överens nu som vuxna? Jag kanske gör mig själv en björntjänst med att dissa folk som jag faktiskt egentligen inte känner längre? Eller jag kanske gör DEM en tjänst med att inte höra av mig? ;)
Jaja...jag låter dessa funderingar ligga till nån riktigt regnig och ruggig dag då jag ändå inte har nåt annat bättre för mig...
Fridens lilja! :)
Mycket har hänt sedan denna bilden togs...



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

I said BADASS...not fine-ass!

Mycket funderingar, ännu mer tankar blandat med fullaste allvar med en twist av ironi, sarkasm och massor av humor.

RSS 2.0