Dyslektisk blivande författare
Jag har haft en skrivfri period nu när norra halvklotets mest envisa inflammation har härjat i min trötta gamla munhåla. Mår jag inte bra så är det inte lönt att försöka få ihop något som ens i närheten kan fängsla en annan människa. Min skrivkapacitet just nu begränsar sig till att fylla i standardformuläret man får i väntrummet på vårdcentralen. "Namn? Är det en kuggfråga, tro?"..."Född? Nu ska vi se...*räknar på fingrarna*
"Symptom: Pappret räcker inte till"...
:)
Jag brukar få höra att jag skriver underhållande och engagerande, dock är det hela två personer som hävdat att jag inte KAN skriva och är så nära dyslektiker man kan komma, om inte fullgod.
En av dem påstod t om att Kissie skriver på mer korrekt svenska än undertecknad. Hon har tydligen bättre koll på meningsuppbyggnad, satsdelar...
Ja, i vilket fall så har hon fler läsare än jag! ;)
Jag läser inte tösabitens blogg så jag kan inte ge mig in i en diskussion om hennes språkliga kunskaper i modersmålet, tyvärr, får jag tillägga då jag tycker att diskussioner kan vara uppfriskande.
Men överlag är det väl så att få skulle vara nominerade till Nobels litteraturspris för det man åstadkommer i sin blogg? Det är väl heller inte meningen med en blogg, som i allafall för mig är en åsiktsventil och offentlig dagbok.
Ordblind eller ej, så kommer jag att fortsätta skriva med samma inlevelse och engagemang som jag alltid gjort. Kan inget annat. Den dagen jag slutar skriva är dagen då de lägger locket på kistan...
