Ord som naglar sig fast
Man halvspringer sig igenom livet, vissa av oss kanske tom sprintar. Att vi alla jäktar kan vi väl vara överens om. Det vi gör ska gå smidigt och effektivt. Man träffar en vän från förr i förbifarten när man handlar. Man växlar några ord över frysdisken, följs pratande åt på lagom avstånd var och en sysselsatt med det som finns på agendan för dagen.
Man fortsätter konversationen i kön till kassan, för att sedan sammanfatta vad som hänt de senaste 7 åren medan man pckar ner sina varor. Inte sällan slår man följe ut till bilarna, för att sedan säga hejdå och lova att höras av...
Jag hade ett sånt möte igår. När jag gick mot bilen så ropade han, kompisen från förr: "Det var himla trevligt att träffa dig!"
Jag kom på mig själv att le stort och nicka lite dröjande. Han hade rätt, det var trevligt att ses. Så varför tar man inte sig tid att träffas oftare?
Jag brukar skämtsamt säga att jag träffar mina ovänner oftare än mina vänner, och tyvärr ligger det alldeles för mycket sanning bakom de orden...
