Vänta tills du fått barn!

Hade jag fått en slant för varje sån kommentar, eller i allafall på samma tema, så hade jag haft en hyffsad hög med mynt till slut.
Det var snusförnuftiga kommentarer som rörde allt från bristningar, rynkor på ställen på kroppen där man inte tror att man får rynkor, bekymmer, men även glädje. Få lät mig veta hur förbannat fort tiden går när väl första barnet anlänt. Jag begriper ju att det även efter den 21 september 1994 då första lilla damen såg dagens ljus så har timmarna haft samma 60 långa minuter precis som den alltid haft. Men det känns som om livet spolats fram med alldeles för hög hastighet. "Men vänta nu, spola tillbaka! Jag missade, för jag blinkade. Vad hände där de 4 åren??"
Samtidigt är jag tacksam för att det inte känns som om livets knapp var satt på "paus". Livet ska ju SKE. Men måste allt ske så förbaskat snabbt?? Kan inte det hända i lagom takt så man hinner njuta och ta in det, och arkivera det fint så man kan ta fram minnena en regnig dag?

I said BADASS...not fine-ass!

Mycket funderingar, ännu mer tankar blandat med fullaste allvar med en twist av ironi, sarkasm och massor av humor.

RSS 2.0