En helg i kärlekens tecken

Det är exakt ett år sedan jag och sambon var ensamma iväg. Denna helgen är det så dags igen. Det ska bli så härligt att strosa hand i hand, ta en spontanfika och bara existera. Inte behöva tänka på tider eller vad vi ska ha till middag. Vårt ev delikata problem kommer att vara VAR vi ska äta i såfall...:)
Årstiden är inte optimal med regn och blåst. Men det spelar ingen större roll i sammanhanget. Får väl använda det som en ursäkt att gå med armarna om varandra.
Men vad är det som gör att man som föräldrer får dåligt samvete över att lämna barnen ett par dagar? Jag kan känna så om det så bara rör sig om några timmar, och mina barn är ändå inte små. Jag är riktigt dålig på det där med s.k egentid. Jag tänker att jag ska, men sedan händer det inte just så mycket mer. Kan vara långt mellan tanke och handling....
Nä, nu ska jag packa. Kanske börjar bli dags!? :)

I said BADASS...not fine-ass!

Mycket funderingar, ännu mer tankar blandat med fullaste allvar med en twist av ironi, sarkasm och massor av humor.

RSS 2.0