Denna eviga jakt efter lycka. kärlek...och mjölk!

I´m easy to please! Det kan jag hävda utan några större krusiduller, eller omsvep. Har jag tak över huvudet, mat i kylen, kärlek och en frisk väl fungerande familj är jag nöjd. Det är mycket möjligt att det låter klyschigt. Nån kanske tom tror att jag drar till med det för att dölja mitt missnöje från andra att se? Men så är det inte. Jag skulle aldrig skriva nåt jag inte kan stå bakom med rak rygg...
Jag förstår inte denna jakt på lyckan som väldigt många lägger så mycket tid på. Kan man verkligen jaga lyckan, fånga den för att sedan hålla den fast med våld? Är det inte med lyckan som med den du älskar? Släpper du den fri och den sedan inte kommer tillbaka självmant så var den aldrig din till att börja med?
Jag tror inte att man kan pressa fram lyckan, lika lite som jag tror att man kan forcera fram kärlek. Så på så sätt är ju faktiskt livet rättvist när man tänker på det! :)
En fattig har precis lika stor chans till genuin kärlek som en rik. Skillnaden är att en rik kan köpa sitt sällskap och skapa en illusion...
Den simpla anledningen till min fundering denna sena timme var att mjölken var slut när jag stod med en mugg rykande nattkaffe i köket. Jag kom på mig själv med att bli sur, riktigt j-a skitSUR tom!! Det var så att jag till slut stod där med skammens röda kinder och var tacksam över att ingen hört min klagolåt. Jag menar, mjölk i kaffet?? Det är ju inget livsavgörande direkt. Affären öppnade en stund senare så jag kunde köpa min mjölk...även om jag för en kort stund i stridens hetta där i köket tyckte att en egen kossa på balkongen kunde vara en riktigt god idé!!

I said BADASS...not fine-ass!

Mycket funderingar, ännu mer tankar blandat med fullaste allvar med en twist av ironi, sarkasm och massor av humor.

RSS 2.0