Men lyssna på mig då!!
Ibland undrar jag varför jag ens lägger energi och värdefull tid på att prata med vissa. Jag menar, vi är alla döende i detta nu och tiden bör prioriteras väl...;)
Fast jag har blivit mer och mer restriktiv med vilka jag tar mig tid att prata med. Varför ta sig tid och prata med nån när man ändå inte lyssnar ens med ena öronsnibben?? Jag känner ett par stycken som jag leddsnat så kapitalt på. Gång efter annan när nåt jag berättat kommer på tal så får jag kommentaren " Joooo, men jag lyssnade inte så noga"....
Själva ställer de höga krav på den de pratar med kan jag medddela.Fy för den lede, om du inte för noggranna anteckningar...*sarkasm med visst allvar*
För mig är det inte kommunikation utan svarare nån lam kollektiv monolog mer än nåt annat. Att umgås ska ju vara ett samspel. Man är ju med nån för att få feedback, nåt tillbaka. Annars kan man ju lika gärna prata med väggen, eller varför inte kylskåpet hemma i köket...
