Livskvalitet 2.0
I dag fick jag för mig att jag skulle lägga mig vid havet och bara njuta av att få vara en del av världsaltet(OCH solen!). Tilltaget kan te sig lite märkligt för de som känner mig för jag vägrade konsekvent att vara ute i somras. Jag tycker om värme i moderation kan man säga...
Jag älskar våren och hösten. Jag tycker om att känna solens varma strålar på nästippen samtidigt som den kyliga luften nyper försiktigt i kinderna.
Det var bara jag, min filt och solen där vid havskanten på lagom avstånd från folket. De hördes så där diffust. Ansträngde jag mig kunde jag skönja någon gestalt på håll.
Doften av hav, skriande fiskmåsar, höstsolen, mjuk patsellfärgad filt, kaffetermos ingav en total känsla av frihet. Jag visste inte innan hur mycket jag behövde den stunden, men efteråt så var effekten påtaglig. Jag log, jag nynnade och språkade glatt med några penisonärer som passerade. Jag kunde ha svurit på att jag svävade någon cm ovanför marken...
Doften av hav, skriande fiskmåsar, höstsolen, mjuk patsellfärgad filt, kaffetermos ingav en total känsla av frihet. Jag visste inte innan hur mycket jag behövde den stunden, men efteråt så var effekten påtaglig. Jag log, jag nynnade och språkade glatt med några penisonärer som passerade. Jag kunde ha svurit på att jag svävade någon cm ovanför marken...
När folk pratar om "vardagslyx" måste det vara såna här stunder vid havet de menar!! :)
