Med ett falskt leende på läpparna
Kunde inte låta bli att undra hur många som egentligen skulle vilja ignorera personen som de så hjärtligt språkade med. Ta ett kundvagn-race mot kassan med blicken envetet riktad mot golvet?
Eller som kanske tom inget hellre hade velat än att ramma personen med vagnen, eller dunka en gurka i pannan på vederbörande?
Varför är det så att vi står kvar med leenden värdiga en Hollywood-stjärna på röda mattan gång efter annan när vi hellre hade stått hemma vid diskbänken och rensat sill istället?
Jag försöker så långt det går att undvika dessa pinsamma situationer för bådas skull. Det kan säkert vara så att motparten hellre hade rensat golvbrunnen i duschen än språkas med mig vid grönsakerna i affären.
För mig är det egentligen särskilt svårt eftersom när jag är i affären så är jag där för att handla och inte umgås. Det är lite "smash and grab" när jag handlar. Tur det inte är hastighetsbegränsning i svägnarna när jag drar fram likt en tornado på två hjul...
Med tydligen är det så att mataffären är ett ställe att umgås på antingen man vill eller ej. Läste nånstans att det är ett ypperligt ställe att flirta på. Så passar man sig inte kanske man har en ny karl med sig hem och inte grillad kyckling som man planerat...;)
