Eftertankens kranka blekhet
Om du hade vetat innan istället för efter, hur hade du agerat då? Hur många misstag hade du tillåtit dig bara för att få lyda ditt hjärtas instruktioner?
Jag brukar hävda att det är alla mina upplevelser sammantaget som format mig till den jag är idag. Men jag brukar också tänka i smyg att vissa misstag hade jag kunnat leva utan och fortfarande vara hyfsat vettig...;)
Fast visst, de mest negativa händelserna har ju bidragit med positiva bieffekter i form av hårda smällar på fingrarna och näsbrännor, som i sin tur har lärt mig en läxa till nästa gång en liknande situation uppenbarar sig med lömska lockrop.
Att veta INNAN tar ju bort charmen och spänningen med att leva, även om det hade varit rackans praktiskt. Jag har vid nåt tillfälle föreslagit orange hjälmar med en blinkande lampa på till alla idioter och hemska människor. Det hade inte sett klokt ut, men då hade vi andra vetat och fått chansen att fly åt det andra hållet. De som valt att stanna kvar för spänningens skull hade fått skylla sig själva...
