Mig lär du inte känna på Facebook
Hur ser en passande Facebookstatus ut? Hur mycket, eller lite, bör man dela med sig av till sina vänner där?
För mig är Facebook ett ställe för ytliga kontakter. Man pratar lite så där allmänt om vad som händer i ens liv, och inget av större dignitet.
Jag är själv väldigt flitig där, men tillfällena då jag har delat med mig av något personligt är få. Det är inte så att jag har svårt att uttrycka mig i ord, eller är direkt introvert utan det beror på att jag inte VILL. Jag vill behålla det privata för mig själv, och jag tror ärligt inte att nån av mina vänner på FB skulle vara särskilt road över vad som egentligen försigår bakom pannbenet på undertecknad...
Jag var vän med en kvinna på FB under några år som jag sedemera valde att plocka bort från den digitala bekantskapen(underbara teknik!) pga att hon var på tok för frikostig med information ingen av oss behövde veta. Hon skrev om sånt som hennes barn absolut inte behövde bli varse om tex. De gångerna hon fick tillsägelse av folk så snäste hon av dem med att hon bara var ärlig(populär ursäkt!). Ja, det må hända att hon var. Men jag tycker likväl att vissa statusuppdateringar aldrig skulle ha gjorts.
Jag brukar själv få tänka mig för vad som är lämpligt att skriva. Jag vill ju inte att barnen ska få trista kommentarer över sånt som JAG tycker, tänker och känner. Det är ju MINA, och inte deras. Men jag vet att folk kan ha svårt för att skilja på jag, du, de och vi...
Så jag kommer även fortsättnings att dela med mig av mina loppisfynd, ommålade möbler, middagar och husdjur. Något tyngre än så är nog inte att räkna med, så jag antar att jag inte kommer att bidra nämnvärt till byskvallret...;)
