Libanesiskt sätt att bygga vänskap

Varje rörelse är obkväm och jobbig. Varenda andetag är tungt och smärtsamt. Magsyran guppar i halsgropen. Men likväl så ler jag stort! Smaklökarna suckar nöjt och belåtet, och i gommen sitter smakminnet av en delikat upplevelse.
Blev utbjuden av mor idag på lumch, och tog då tillfället i akt och introducerade henne för det libanesiska köket. Efter vad jag hade förmånen att beskåda first-hand på plats, så var detta början på en lång vänskap. "Hand i hand ska de vandra genom livet"...typ...:)
Mor är rädd. Nej, låt mig formulera om mig. Mor är vettskrämd för starka kryddor. Varför vet jag dock inte då jag sällan, eller aldrig, upplevt dem som särskilt aggressiva eller våldsbenägna...;)
Det första mötet avlöpte väl, och jag trodde mig se hur en stadig grund av div bönröror och bulguratt bygga en livslång vänskap på lades! :)
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

I said BADASS...not fine-ass!

Mycket funderingar, ännu mer tankar blandat med fullaste allvar med en twist av ironi, sarkasm och massor av humor.

RSS 2.0