Kaka söker maka

Jag hyllar mer än gärna mina vänner och framhäver dem då de tillhör den absoluta eliten bland vänner, enligt mig. Ett gäng smarta och medkännande män och kvinnor. De kan konsten att se på en situation från alla tänkbara håll, och inte bara sitt eget.
De är alla väldigt olika och skulle nog inte bli vänner var och en på sitt håll. Jag som har förmånen att få umgås med dem får besöka olika världar och få en inblick i sådant jag inte haft en aning om annars.
Men jag har blivit uppmärksam att jag på sistone oftare träffar de av mina vänner som, precis som jag, är kantstötta. Jag menar inte att vi är andrahandssortering, utan att livet har hanterat oss ovarsamt...
Jag kan finna en viss tröst i att inte behöva förklara, utan personen mitt emot vet hur det är när varenda led skriker av smärta, hur det är när man verkligen inte kan motivera ens värkande kropp att stiga upp, eller hitta drivkraften att ta sig till framtiden när man inte har ett jobb för att man inte KAN jobba.
Jag är tacksam över att jag har såna vänner också, även om jag tycker att det är för jävligt att de ska behöva lida på daglig basis. För jag vet ju själv hur det är att ha ständig värk...



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

I said BADASS...not fine-ass!

Mycket funderingar, ännu mer tankar blandat med fullaste allvar med en twist av ironi, sarkasm och massor av humor.

RSS 2.0