Jag väljer att inte gå till jobbet i morgon
I morgon skiter jag högaktningsfullt i att gå upp. Jag tänker vira in mig i sambons täcke när han har stigit upp, och borra in ansiktet i hans kudde och njuta av hans doft. Känna hans närhet trots hans frånvaro.
Sedan planerar jag sova tills jag vaknar. Ta en lång varm dusch medan kaffet och äggen kokar i köket. Strosa runt i lägenheten spritt språngande som Herren valde att skapa mig(Han har humor, den mannen!!).
Klä på mig mina ingångna älskade mjukisar och ett missfärgat linne som jag stortrivs i trots sin fulhet. Inta frukosten framför nån av alla de tv-serier jag följer. För att sedan, innan total försoffning hinner råda, ta en stund på studsmattan. Fast innan dess drar jag för gardinerna, för det får allt vara nån hejd på lyteskomiken...;)
Innan nån av er går i taket av min självutmålade lättja är det väl lika bra att jag tillägger att jag inte jobbar. Jag väljer inte att inte ha ett jobb, utan det är en förmån jag inte kan unna mig just nu. Men jag hoppas kunna inom en överskådlig framtid, och tills dess får jag nöja mig med att gå hemma och skrota...
