Jag väljer att behålla bh:n på!
När man har en fungerande kropp så finns det vissa saker man inte behöver fundera över, sånt som man är dum nog att ta för givet. Jag skriver "dum", för det finns inget här i livet man ska ta för givet. Allt är högst tillfälligt, just nu i stunden. Livet som du känner det kan se helt annorlunda ut om en bråkdels sekund. De flesta av oss tänker inte så, och det är kanske inte hälsosamt att hela tiden vara medveten om sin litenhet här på jorden och framförallt då dödlighet.
"Vi ska alla den vägen vandra" säger vi väl lite till mans. Men hur många av oss tar in känslan av att det kan kanske vara över alldeles för snart?
Jag kan ärligt medge att JAG gjorde då inte det. Jag hade alltid tutat och kört, och behandlat min kropp riktigt illa. Jag fick också betala ett riktigt högt pris för min dumhet. Lite väl hårt tycker jag allt att livet valde att drämma till mig och påminna mig om att jag minsann var dödlig precis som alla andra. Hen gjorde också väldigt klart för mig att jag heller aldrig skulle få en chans att glömma det...
Men mina problem idag ter sig fjantigt futtiga ställer in bakspegeln 15 år tillbaka och skulle lära mig att gå igen med gåstol, eller när jag inte ens kunde borsta mitt långa år...
För er som inte varit med om det kan jag försäkra att man känner sig hyfsat liten på jorden när andra måste torka en i ändan när man sitter på toa och inte kan vrida sig tillräckligt!! Eller ännu värre, byta ens blöja när man ligger i sängen pga att man inte under några omständigheter KAN resa sig. En nyttig erfarenhet dock...
Så när jag står här på morgonen med en bh på som jag inte kan få av mig som om min hela existens hängde på det, känns det som en ljum sommarbris i helheten.
Men det stör mig så förbannat att vara så begränsad. Jag hatar det med varenda cell i mn kropp.
Ett antal bh:ar har fått sätta livet till när jag i ren frustration fått klippa upp dem, en del har blivit förskonade när jag beslutat mig för att ha dem på mig när jag duschar. Gångerna jag suttit på balkongen och dropptorkat i sällskap med tvätten är en del...
Igårkväll kom jag dock ihåg att be sambon att knäppa upp den åt mig, så idag hade jag ett problem mindre att stångas med. Thank God for the little things in life, eh? ;)
