Redbull hjälper föga

Jag har befunnit mig en förbannat lång och brant uppförsbacke ett tag nu. Trodde i min enfald att jag snart skulle komma upp till krönet för att sedan vända nedför i en hejdundrande fart. Men så är inte fallet. Jag trampar oförtrutet på med bestämda steg trots att orken för länge sedan är förbrukad.
Jag är envis som en gammal get, och säkert lika trött som en också just nu. Men gnälla är inte riktigt min grej. Alla vet vi att livet går i vågor. Ibland är det jobbigt utan nån egentlig anledning, eller i allafall nån uppenbar påtaglig som man kan ta på.
Jag kan i ärlighetens namn vilja ge mig själv en bitch-slap för att vara otacksam för det livet faktiskt har gett mig av godo. Det är lätt att glömma det när man har ständig värk och små chanser att nånsin kunna vara yrkesverksam. Men jag väljer att vända på det- Vad KAN jag göra då? Massor!
Ok, fine...då gör jag det!
Visst sjutton blir man begränsad av värk. Ingen snack om saken. Den begränsar inte bara ens rörelseschema utan även en på det mentala planet. Man känner sig lätt som "sekunda vara" aka "damaged goods". Jag kan stundom känna mig som om jag spelar i farmarligan medan mina vänner befinner sig i toppen av elitserien där jag själv aldrig ens kommer att få äran att sitta och värma upp avbytarbänken.
Jag nedvärderar mig själv  för att jag har värk. Men allt jag kan och är bra på då? Ja, det glömmer jag i självömkans dis och dimma...



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

I said BADASS...not fine-ass!

Mycket funderingar, ännu mer tankar blandat med fullaste allvar med en twist av ironi, sarkasm och massor av humor.

RSS 2.0