Nu är jag LESS
Mitt tålamod är gigantiskt. Jag brukar säga att det är Kinamuren, min rumpa och så mitt tålamod som man kan se från rymden...:)
Jag är dessutom hyfsat bra på att sätta mig in i andras situation, och kan vända och vrida på ett scenario i det oändliga, för att i slutändan faktiskt befinna mig i närheten av att förstå. Många undrar ofta HUR jag kan försvara vissa personer och deras handlingar, och i vissa fall har även jag själv ifrågasatt mitt tankesätt. Så när undertecknad blir less på allvar då är saker och ting helt åt fanders kan jag säga plus ett par svängar runt solsystemet, och kanske en runda ner till Vinslöv också...:)
Jag har tidigare skrivit att jag har förbannat svårt för folk som inte försöker. Alla kan inte allt. En blind kan inte se, lika lite som att en döv kan höra bara h*n vill och anstränger sig. Men när man inte är villig att ens testa var ens kapacietet ligger, och gör sig själv till nåt offer när det är en själv som inte lyssnar, eftersom personen bara har "the easy way out" framför ögonen...då blir jag skogstokig...i allafall på insidan...
När personen dessutom väljer( märk ordvalet-VÄLJER!) att göra andra människor illa bara för att underlätta sin egen tillvaro då är "the bottom nådd" för min del.
Plus detta eviga gnyandet om att livet är så orättvist etc. Vem fasen sa att livet vare sig är lätt eller rättvist?? Det är en kamp för alla. Det blir inte ett dugg bättre av självömkan...
Jag tycker själv att vissa dagar och veckor suger. Jag vill bara ligga under det varma täcket och låtsas att jag inte finns, och hoppas på att ingen ser mig. Men livet funkar inte så. Det är bara att upp och ta nya tag! Jo, det ÄR faktiskt så...livet lever inte sig självt-det är DU som gör det. Ingen annan kan göra det åt dig. Alla andra har fullt upp med att leva sina egna nämligen...
