När man inte har råd med vänner
Har man förmånen att ha en vettig och stadig inkomst så funderar man säkert inte över det där med att umgås med folk, man gör det och that´s it. Inte heller funderar man på hur många flaskor man behöver panta för att ha råd med fikat på stan, eller vad man ska dra in på denna månaden för att ha råd att följa med på bio(finns det något att dra in på!?) och efterföljande pizza. Eller alltid tvingas säga nej till att följa med vännerna till Ullared, eftersom man inte får ens tillräckligt med varor för att det ska skramla i korgen, det kundvänliga prisläget till trots, med sina 100:- Men för många är detta verklighet, och en ständig strid för att överleva.
Visst är det helt åt fanders att vissa av oss inte har råd med vänskap? Man säger ofta att vänskap är en av de få ting här i livet som är gratis. Men är det verkligen så? Kanske är det så att själva vänskapen och lojaliteten är, men att umgås kostar när du tänker på det.
Jag känner människor som fasar för när barnen har vänner med sig hem, för då innebär det att det går åt mer mjölk och bröd som de egentligen inte har. Vet en mamma som bakade kanelbullar på vatten de dagar hon inte hittade pantflaskor att köpa mjölk för så att hennes barn i allafall skulle kunna bjuda på NÅGOT.
Jag får ibland frågan vilka dessa människor är. Enda anledningen att jag alls besvarar den är att så många har förutfattade meningar. Men dessa är folk med utbildning som har jobbat och gjort rätt för sig, men som sedan av olika skäl hamnat med bakdelen fastkilad mellan byråkratins olika stolar. Det kan inte bara hända DEM, det kan även hända DIG...
