En riktigt usel vän...
Jag har ynnesten att ha riktigt goda vänner. Jag brukar kalla dem för "the best of the best", eller också kort och gott-"eliten". De är sensasionellt bra människor med stort hjärta och gigantiskt glimt i ögat.
Jag är stolt över att få vara deras vän, och tackar som allra ödmjukast för vänskap och tålamod...
"Tålamod?" kanske du tänker. Ja, just det...TÅLAMOD...måste man ha en aldrig sinande källa av som kompis till mig...
Jag är nog en ganska så usel kompis är jag rädd. En riktigt dålig ursäkt för en vän kanske tom?!
Inte så att jag är illojal, utan för att jag aldrig tar mig tid att umgås. Jag sätter mig själv inte särskilt högt på prioriteringslistan, så finns det måsten att göra så kommer det före. När allt sedan är struket från listan, så är jag ofta för trött för annat. Därför går det lätt ÅR mellan gångerna jag ser vissa av mina vänner.
Jag brukar säga halvt på skämt, men mer på allvar, att jag nog tyvärr träffar mina ovänner oftare än mina vänner...
