Jag är inte så gnällig som vad man kan tro
Jag skulle vilja hävda att jag är ÄNNU värre. Men däremot så är jag ofta på riktigt gott humör så mitt gnäll brukar nog faktiskt oftast framföras med ett rejäl portion sarkasm och gigantisk glimt i ögat. Jag tycker att man kan få vara lite så där osvenskt öppet gnällig och ifrågasätta det som händer omkring en. Själv tillhör jag den där lätt rubbade skaran som tycker om att fundera på varför sked heter sked, och vad den kallades för innan den hette sked, eller om det inte har kallats för nåt annat alls.
Eller grunna över var logiken ligger i att vissa människor har det riktigt för jävligt medan andra bara glider på en räkmacka(Jo, jag fattar att det goda inte räcker till oss alla, men likväl...).. Men som en gammal släkting till mig brukar säga:"Det är ingen som påstått att livet skulle vara rättvist". Konstaterar med en suck att det allt nog ligger en del i det påståendet...
