Närkontakt med en muslimsk kvinna
Jag träffar mycket folk överhuvudtaget, vilket innebär att chansen är god att jag också träffar folk av olika nationaliteter. Detta är ett faktum som inte stör mig ett dugg. Det finns bra och dåliga människor av alla ursprung, så är det bara.
Häromdagen då jag var på Kupan på jakt efter nåt fint att köpa med hem var där en kvinna med slöja, eller ja, jag hade väl hellre kallat det för sjal. Skitsamma! Hon hade ett blommigt tygstycke runt håret-så där nu blev det med ens en korrekt beskrivning! :)
Vi gick på varandra flera gånger i den lilla butiken då vi verkade vara ute efter samma storlek, färg etc. inte alls konstigt då vi båda var i samma ålder, rundnätta och svarthåriga(tror jag!). Till slut orkade vi inte dölja våra trötta suckar för varandra, och precis när jag vände henne ryggen för att gå tog hon mig i armen och pekade på en halvfigursdocka högt upp på en hylla, som bar en snygg turkos herrskjorta. Den såg ut som nåt taget från en Dressman-reklam. Jag förstod inte först vad hon menade, och undrade om hon ville köpa den. Men "nej, nej" fick jag till svar. Hon pekade och drog i skjortan, sedan sa hon trevande "pengar". Då slog det mig att hon ville veta vad som stod på prislappen. När jag skulle räta till skjortan så jag såg lappen gav jag dockan nådastöten och den tippade över oss. Jag fick dockans huvud i pannan och hon fick dess axel i skallen, plus att dockan rev ner annat på sig väg ner mot oss. Det blev lite komiskt när jag sa några väl valda ramsor på mitt modersmål, och vad hon sa vet jag inte men hon lät arg samtidigt som hon skrattade.
Nåt köp blev det inte för nån av oss. Men vi fick oss ett gott skratt i allafall.
Skratt är välsignat och härligt. Det är ett språk vi alla förstår oavsett vart ifrån vi kommer. Hon gav mig en vänlig klapp på axeln innan vi leende sklijdes åt.
Tänk om alla internationella kriser hade lösts lika lätt...