Du har det liv du förtjänar!
Detta är en ganska så frekvent återkommande fras då det gäller Dr Phil. Han är av den bestämda åsikten att vi alla och en var har just det liv vi förtjänar. Utan att känna Phil personligen så är jag ändå ganska så säker på att sjuka, svältoffer, människor i krigshärjade områden, brottsoffer etc är undantagna ur resonemanget...
Jag förstår andemeningen, eller jag kan kanske drista mig till att påstå att jag fattar till fullo? För visst är det så att vi alla har ansvar för våra egna liv?
Men frågan är hur mycket vi faktiskt KAN påverka det som händer genom livet. En lågutbildad städerska som inte trivs med sitt jobb tex. Får hon skylla sig själv? Det är hennes eget fel att hon inte hade vett att utbilda sig medan tid var?
Ekonomistudenten som nu jobbar som busschauffis och har konstant ont i sin rygg pga alla sittande timmar. Ska han skylla sig själv?
Min personliga åsikt är är att vi faktiskt inte har så mycket att säga till om som vi faktiskt vill inbilla oss. Det är så många yttre omständigheter som KAN ställa till det för oss. Jag säger inte att det behöver vara så, men att det just KAN vara så...
Jag menar såklart inte att vi är några viljelösa vandrande marionetter som styrs ovanifrån, för då hade det ju inte varit nån mening med nånting. Det jag menar är att livet blir nog sällan som man planerat och hoppats.
Undrar hur många i 50-års åldern som är precis där de planerat att vara när de var unga?
Jag ska inte påstå att jag idag, vid 44 års ålder, är där jag en gång trodde karriärsmässigt. Men jag ska inte heller påstå att jag är vare sig missnöjd eller bitter. En rad olika omständigheter stjälpte omkull det mesta, och är inget som jag kan lasta mig själv för.
Jag kan inte påstå att jag har det liv jag förtjänar. Men jag tar ansvar för mitt liv och gör det bästa av det, och jag tror att det är just det Phil faktiskt menar...
Din eller min nyckel till framgång? ;)
Jag förstår andemeningen, eller jag kan kanske drista mig till att påstå att jag fattar till fullo? För visst är det så att vi alla har ansvar för våra egna liv?
Men frågan är hur mycket vi faktiskt KAN påverka det som händer genom livet. En lågutbildad städerska som inte trivs med sitt jobb tex. Får hon skylla sig själv? Det är hennes eget fel att hon inte hade vett att utbilda sig medan tid var?
Ekonomistudenten som nu jobbar som busschauffis och har konstant ont i sin rygg pga alla sittande timmar. Ska han skylla sig själv?
Min personliga åsikt är är att vi faktiskt inte har så mycket att säga till om som vi faktiskt vill inbilla oss. Det är så många yttre omständigheter som KAN ställa till det för oss. Jag säger inte att det behöver vara så, men att det just KAN vara så...
Jag menar såklart inte att vi är några viljelösa vandrande marionetter som styrs ovanifrån, för då hade det ju inte varit nån mening med nånting. Det jag menar är att livet blir nog sällan som man planerat och hoppats.
Undrar hur många i 50-års åldern som är precis där de planerat att vara när de var unga?
Jag ska inte påstå att jag idag, vid 44 års ålder, är där jag en gång trodde karriärsmässigt. Men jag ska inte heller påstå att jag är vare sig missnöjd eller bitter. En rad olika omständigheter stjälpte omkull det mesta, och är inget som jag kan lasta mig själv för.
Jag kan inte påstå att jag har det liv jag förtjänar. Men jag tar ansvar för mitt liv och gör det bästa av det, och jag tror att det är just det Phil faktiskt menar...
Din eller min nyckel till framgång? ;)
